Vad ska jag göra
åt det
här fördömda
jävelskapet som
jag lever med?
Nu när
den troligtvis
allra sista
hösten i
min verklighet
hotar bli vinter?
Jag tror
inte på
folks existens
fastän
de står
rakt framför mig
Jag vet att
de är pikar
och sekiner
om mitt
liv och leverne
En gång
är det
nog jag
som är
högsta hönset
Det blir
jag egentligen
aldrig riktigt
i verkligheten
Men det blir
mysigt
att tro
på det
Att leva under
den förutsättningen
blir roligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar