Tjejen med det makalösa lendet

Jag minns

att jag

var arg

då hon

satt utanför

dörren till

min ateljé

och pratade

telefon

med argsint röst

Jag vart

riktigt arg

Så arg

så jag

hatade henne

Men så gick

jag ut

och där

står

hon med

ett leende

som gör

mig så

lycklig

och så glad

att jag

inte tror

tjejen om nåt ont

överhuvudtaget

någonsin

i något sammanhang

En glädje

som ingen

kan förstå

eftersom det

inte finns

nån annan
som är
som jag
var då